I ett fjärran kungarike hände det för länge, länge sedan att en kunglig vaktsoldat stoppade en fattig tiggare på gatan. Tiggaren såg genast i vaktsoldatens ögon, att nu skulle något otrevligt ske.

Vakten höll sina händer slutna såsom han skulle hålla i något värdefullt, som rör på sig och försöker fly. ”Vad tror du att jag har i händerna?” frågade vaktsoldaten av tiggaren. Tiggaren var inte korkad och dessutom såg han en fjäder mellan vaktsoldatens fingrar. ”Det är helt klart”, svarare tiggaren, ”ni har en liten fågel mellan händerna”.

Du har rätt” svarade vaktsoldaten. ”Men säg mig, lever fågeln eller är den död? Om du svarar rätt, är du fri. Om du svarar fel, kastar jag dig in i det kungliga slottets fängelsehåla, där du får lida.”

Tiggaren förstod att han var i svårigheter. Om han svarade att fågeln är död, skulle vaktsoldaten öppna sina händer och låta fågeln flyga i väg. Om han svarade att fågeln lever, skulle vaktsoldaten lätt kunna krossa fågeln till döds mellan sina händer. I vilket fall som helst skulle han svara fel och hamna i fängelse. Eftersom det verkade omöjligt att undvika fängelset, tänkte tiggaren först att det skulle vara bäst att svara att fågeln är död. Då skulle han åtminstone spara den lilla fågelns liv.

Men tiggaren var klokare än så. Han visste, att det måste finnas ett sätt att spara såväl fågelns liv som att undvika att hamna i fängelset.

Så han sade åt vaktsoldaten: ”Ni frågade mig, om fågeln är levande eller död. Svaret är i era händer, i era händer.”

(Berättelsen är från Pyhän lähteillä – maailmanuskonnot, maailmanrauha, maailmaneetos –utställningsbrochyren. Förfrågningar: Kultur- och religionsforum FOKUS rf www.kulttuurifoorumi.fi)