Uppfostrare har en särskilt viktig roll att bidra med i uppbyggandet av ett tolerant samhällsklimat. Vi har fört samman idéer till praktiska övningar, vilka som bäst möjliggör för barn och unga att förstå varandra bättre samt delta i uppbyggandet av en jämlik och respektfull samexistens.

För att övningarna ska lyckas, är det är bra att veta i förväg hur mycket ungdomarna vet om sin egen och om andras religion. Det är skäl att gå igenom dialoganvisningarna med ungdomarna i förväg samt betona att i dialogen representerar alla sig själv. Ingen behöver veta allt om sin egen religion. Inställningen är viktigast. Verksamheten får inte gå ut på att tvinga någon. Politik ska försöka hållas utanför diskussionen samt avsiktligt förolämpande ämnen ska inte tas upp. Viktigt är att skapa och upprätthålla ömsesidigt förtroende.

De nedanstående övningarna är uppdelade på sidorna enligt ämne.

Mångfalden av religioner och livsåskådningar

I samband med religionsdialogövningarna är det bra att komma ihåg att varje människa, såväl religiös som icke-religiös har värden och åskådningar med vars hjälp man navigerar i livet.

En människas övertygelser och livsåskådningsidentitet utvecklas i förhållande till det lokala och kulturella sammanhangen. I religionsdialogens möten kan både mångfalden inom religioner och mångfalden mellan religioner synliggöras.

Övningar

 

Upplevelsebaserade möten

Livsåskådningar ska inte ses endast som religiösa och filosofiska system, utan de utgör en del av människors beteende, upplevelsevärld och identitet. Religioner är inte monolitiska strukturer, utan genomlevda verkligheter som förändras med tiden och i samverkan med den omgivande kulturen. Att förstå det här ökar ens religiösa läskunskap, vilket är en av de central förmågorna i skapandet av en rättvis och fredfull värld. Religionsdialog handlar alltså inte enbart om ett utbyte av kunskap, utan den ger färdigheter till att tolka och reflektera over så väl ens eget samt andras åskådningsmässiga och kulturella beteende.

Övningar:

Etik

Religionsdialog kan föras från många olika utgångspunkter och med olika betoningar. I den vardagliga religionsdialogen på gräsrotsnivå kan ett mål vara att leta efter gemensamma, central värdegrunder, som alla kan dela trots läromässiga skillnader. Detta innebär inte att skapa gemensamma etiska regler, utan att man kan identifiera i alla olika religioner och livsåskådningar en grundläggande respekt för andra människor. Det är av största vikt att lära barn och unga att fungera tillsammans på ett uppbyggande sätt med människor som tänker olika, att argumentera för sina egna åsikter, samt att acceptera andra trots olika ståndpunkter. Som en tillämpning av den gyllene regeln kunde man säga att man inte behöver hålla med om allt, man behöver inte ens förstå allt, men man ska alltid behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

Övningar:

Fredsfostran

Samhällelig rättvisa och kritisk pedagogik i dialoguppfostran

Man kan föra religions- och åskådningsdialog i uppfostringsammanhang från en kritisk och medveten utgångspunkt. Då strävar man till att som en del av dialogen medvetandegöra och dekonstruera ojämlikhet samt där tillhörande maktstrukturer, samt ingjuta tro i var och ens egna möjligheter att påverka. En viktig förutsättning för dialog är att bli medveten om den strukturella ojämlikheten. Denna medvetenhet kan hjälpa en att forma sin egen identitet samt dekonstruera fördomar som har att göra med olika livsåskådningar, kulturer samt social bakgrund. En uppfostran som bygger på kritisk pedagogik som strävar till samhällelig rättvisa hjälper en att läsa världen och samhället, ifrågasätta givna värderingar, tillvägagångsätt och strukturer samt att skapa framtidsvisioner och nya tillvägagångsätt. (Riitaoja 2010, 24-5). Principen för samhällelig rättvisa strävar till att synliggöra orättvisor som har att göra med ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion eller övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, handikapp eller sexuell läggning samt att synliggöra de maktstrukturer som uppehåller orättvisan. Framgång och misslyckande hänger inte endast på individen utan har att göra med maktstrukturerna i samhället och världen. Man handlar aktivt och gemensamt för öka på jämlikheten.

Uppfostran bygger på en dialog vars principer är respekt, förmåga att lyssna och att bli hörd samt ödmjukhet. Man är medveten om att deltagarna i dialogen har olika utgångspunkter (lärare – elev, osv.) samt betonar förståelsen om att kunskap är gemensam egendom: också barn innehar kunskap, inte endast läraren. Åskådningsdialogen är ett bra exempel på en inlärningssituation, där alla har något att ge och där alla i och med sina olika världsåskådningar är i expertposition. Man betonar barnens egen röst, föreställningar, kunnande, insikter och intuition.

Övningar: